Men nu kommer jag inte iväg till butiker just nu. Och jag sitter och tittar ut på den våta trädgården, där gräset helt klart kunde behöva ett besök av gräsklipparen. Äppelträdets knoppar blåser och jag funderar över varför vi aldrig tog ner det andra trädet så som vi tänkt. Kanske ska jag behålla det ändå.. Och så drömmer jag mig iväg till hur vacker och inspirerande denna plats skulle kunna vara. Det är ju inte en liten trädgård, så med rätt planering kunde den innehålla allt det jag önskar.

Drömmen går iväg mot vad som skulle finnas. Bärbuskar är ju ett måste. De kom aldrig förra året trots att vi bokat. Något blev fel. Men det ger ju mig chansen att tänka om. Ett litet växthus.. Och i det ett litet bord att dricka te vid. Små stengångar, och stensättningar med blommande buskar så att det finns många platser för avslappning.

Fint kommer det att bli.. Men jag börjar med att bara klippa gräset!

Just idag är det det orden från en läkare som griper tag i mig. Han sa att för att komma framåt måste vi först identifiera problemen, vi måste se vad det är som hindrar oss, vad som är dåligt för oss. Inte med exakt de orden, men det är så jag tolkade honom. Och detta moment kommer många till. Vi ser problemen. Vi vet vad som inte är bra för oss. Det som sedan skiljer oss åt är aktion.

För visst är det så att vi vet saker som är skadliga för oss, men frågan är vad vi gör åt det. Vi vet vilken mat som innehåller mer gift än näring. Vi vet att cigaretter dödar (det står till och med på paketen). Men vad gör vi.. Oftast ingenting. Vi fortsätter i de banor som snabbt eller sakta tar oss till den punkt där det inte finns någon återvändo. Steg för steg går vi självmant.

Jag tittar på mig själv, och jag tittar runtomkring mig och ser att det stämmer. Hela tiden är de jag stöter på redo att tala om problemet för mig, men sällan hör jag att de är villiga att göra det som krävs för att ändra på det. Hur får vi då motivationen till att göra förändringen? Jag har inte svaret.. Han hade det inte heller.. Kanske är det bara lättare att blunda.. Men fungerar det som en metod för att nå dit vi vill?

En annan talare frågade hur jag ville att mitt liv ska se ut. Jag tänkte snabbt och skapade i mitt sinne en vacker bild av en gård, inspirerande trädgård. Jag såg mig själv och vad jag gjorde om dagarna, om jag helst fick välja, och vilka som fanns runtom mig. Ett leende spreds över mina läppar. Så frågade han hur stort gap där var mellan hur jag har det nu och hur denna bild var.. Leendet försvann. Jag har kommit långt, men ändå är gapet stort. Så kom den fråga som har förföljt mig genom hela mitt liv, och sagts på flera nyckeltillfällen: Är du villig att göra det som krävs för att nå dit.

Helt plötsligt kom försvarsmuren upp. Ett fräsande ”det är väl klart” susade bak i mitt huvud. Men precis som vid tidigare tillfällen är detta en lögn. Det ser jag tydligt när det läggs upp vad som kan göras för att nå målet. Är jag villig att lägga de pengar som krävs, den tid, ta fram det mod som behövs. Utan ursäkter, bara göra det som krävs. Ja jag har nått långt, men det är en tung känsla att inse att jag ännu inte är där. När jag tittar tillbaka och ärligt frågar mig själv om jag gjort allt jag kunnat, är svaret nej. Jag kunde ha ringt ännu ett samtal. Jag kunde ha investerat mer i mig själv och mitt företag, långt tidigare än jag gjorde det. Jag kunde ha stått på helt andra grunder idag.

Det som skiljer oss åt är aktion. Ska vi ta problemen som en anledning att hindra oss från att gå framåt. Eller ska vi ta dem som en morot till att vilja nå förändring, ta det där stegen som behövs för att nå våra mål. Mina ögon är öppnare och motivationen lite mer på plats. Ja jag kommer nog få fler ögonöppnare, men idag har jag i varje fall agerat! Och varje kväll ska jag nu fråga mig själv om jag gjort allt jag kan för att nå mina mål.

Före:

Efter (dock inte samma vinklar, men samma rum):

Sagt och gjort, nu är det gamla sjuttiotals-skåpet borta och idag åker även duschkabinen som gör att det känns så trångt. Lite färg och hyllor senare ska det vara ett lite ljusare badrum som förhoppningsvis känns trevligare. Ja det är ju bara lite enkel piff för stunden, då det lite längre fram ska byggas ut och bli helt nytt.

Första steg i målandet: Tak, fönster och dörrkarm √

Kvar är väggar och golv. (Ja jag tänker måla golvet oxå).

Varje dag jag väntat på vinsten blev det inget gjort. Dagen blev till veckor som blev till månader och sedan år. Jag har bott i detta huset i många år nu, och fortfarande är det inte tapetserat i mer än ett rum. Hela livet blev till en väntan. Då, sen när pengarna kommer – ja då ska jag leva.

Så i höstas insåg jag var jag gjorde och kom fram till att hela mitt liv var en enda stor ursäkt. Jag skyllde på den uteblivna lottovinsten, använde det som anledning till att jag inte kom dit jag ville. Hindrade mig själv från att leva fullt ut. Så går det ju inte att ha det! Och det finns en annan väg, ett annat val. Så jag tog saken i egna händer och började bit för bit att skapa det liv och fixa det jag sökte i vinsten. Jag blev erbjuden en möjlighet, och jag valde att ta emot den fullt ut. (Tack än en gång Johanna för att du valde att visa mig denna väg!).

Min inkomst ökar för varje månad, och innan året är slut har jag min ”trissvinst”. Och på vägen kan jag kvalificera mig för olika resor, och den första har jag nu kommit med på. Flyg, hotell, middagar och otroliga föreläsningar till ett värde av 15 tusen. Det är en bonus jag tycker om.

Det är så skönt att inte längre kunna säga att det eller det går inte efter omständigheterna. Jag skapar själv omständigheterna genom att ta mitt ansvar, sluta leta ursäkter och skylla ifrån mig. Det är ju upp till mig hur jag vill leva!

För att vara trygg dricker jag varje dag ett tillskott. Helt naturligt, inga konstgjorda eller syntetiska vitaminer. Flytande för att kroppen ska ta upp det bättre. Och jag har i min kropp och mitt mående känt stora skillnader. Jag fick alltså inte i mig det jag behövde och bara genom att rätta till det kunde kroppen börja läka. Detta får mig då att undra över hur denna brist skulle påverkat mig i längden, om den fått vara kvar under många år. Och hur viktiga dessa näringsämnen egentligen är för oss och våra kroppar.

Filmen FoodMatters tar upp just sådana saker. Den tar upp hälsoproblem och lösningar ut en ny vinkel. Det är läkare och professorer inom näring som på ett enkelt sätt berättar om studier och annat som av olika anledningar inte kommit till allmänhetens ljus. Det är inga hemligheter eller konstigheter. En del av det som sägs är så självklart att även jag kan undra varför jag aldrig tänkt så innan.

Det pratas om cancer, hjärtsjukdom, mentala problem och många andra kroniska tillstånd, och om hur man kan förebygga. Det finns även bilder från de studier som är gjorda, och ett parti grep mig oerhört. I detta visas det bilder på ett svårt hudproblem, med stora utväxter/cellförändringar. Personen får genomgå en behandling helt grundad på vitaminer och efterbilderna är helt otroliga! De visar att kroppen i många fall kan läka sig själv med rätt redskap och att maten kan vara ett.

När jag nästan kommit till filmens slut vände jag mig till min sambo och sa med bestämdhet att jag nog ville göra lite fler ändringar i mitt liv. Han svarade att han tänkte samma sak. Så starkt påverkade denna film oss, som ändå redan tagit många steg för att förebygga för framtiden.

Givetvis skriver jag nu om detta då jag tror att många skulle tycka att den var intressant. På www.foodmatters.tv  kan man köpa och se filmen online, eller välja att få den som dvd. Jag har den som dvd, och kommer att se den fler gånger för att verkligen greppa allt det som sägs i den.

För er som missat så är det öppet för att titta på dem 10-18, fre 6/4 – må 9/4, och platsen är Garvaregården i Nymölla.

Jag kommer inte vara ensam. Flera andra fantastiska konstnärer ställer också ut sina verka i dessa lokaler. Bland annat hittar ni verk av arrangör Bertil Westerlund samt Maimo Widesjö, Kent Viberg, Roland Palmquist, Janne Loffe Carlsson och några till.

Men just mina verk kommer enbart att dela rum och samsas med min sambo Ola Waljefors verk. Så har du vägarna förbi, så kom inom och ta en titt. Jag kommer att försöka vara på plats så mycket jag kan, och likaså gör flera av de andra utställarna.

Fre-Må 10-18 är dörrarna öppna. Och när du är där kan du ju passa på att köpa en lott eller två. I potten finns verk av konstnärerna, även ett av mina!

Bebop myser i solen vid sin favoritsten. (tagen med mobilkamera)

Vackra små vitsippor börjar sprida sig i backen. (tagen med mobilkamera)